Vårens sista läsecirkelträff har nu avhandlats. Så fort det har gått, och
det gör det ju när man har trevligt. De sista böckerna för terminen var Ninni
Holmqvists bok Enhet och Vernon
God Little av D.B.C Pierre. Det var inte många som hade läst hela den
sistnämnda boken. Och det kan man förstå. Språket är mycket kraftfullt och det
kan vara svårt att hänga med i berättelsens hejdlösa framfart. Själv tycker jag
att det blev lättare en bit in i boken. Här finns en drastisk humor och en
tämligen cynisk blick på tillvaron. Det handlar om 15-åriga Vernon vars största
misstag är att vara bästa vän med en kille som plötsligt skjuter ner många
klasskamrater och därefter tar sitt eget liv. Vernon blir sedan misstänkt, inte
bara för de morden, utan flera andra som begåtts på andra platser i landet. Det
är en tragikomisk historia med ingredienserna samhällssatir och en galen
mediavärld. Det hela utspelar sig i en liten stad i Texas. 2003 belönades boken
med Bookerpriset.
Ninni Holmqvists bok Enhet hade de
flesta läst och flera tyckte om den. Men som vanligt fanns det delade meningar,
det var även de som inte tyckte den var bra. Vi var nog ändå överens om att det
är en välskriven roman. Här möter vi femtioåriga Dorrit som är en av samhällets
umbärliga. Hon har varken fött några barn eller lever i någon kärleksrelation.
Efter sin femtioårsdag förs hon till reservbanksenheten för organiskt material
där hon måste leva bland de andra umbärliga i samhället. Detta är en slags
framtidsskildring som även kunde utspelas i dag och det gör den skrämmande. På
Enheten plockar man vitala organ från deras kroppar för att doneras till de
behövda ute i samhället. Här finns mycket att diskutera i denna bok och tiden
räckte tyvärr inte riktigt till för allt. Vad en människas liv är värt
och huruvida man är nyttig för samhället är några av de stora frågorna i
boken.