1690 skrev prosten Måns Lacander till Domkapitlet och klagade över att man bröt mot Hans Kunglig Majestäts stadgar om sabbatsbrott. Han påpekade i sin skrivelse även att man till teaterföreställningarna hade "fast större tillop ähn offta gudztiensten om söndagarna". Man kan nog påstå att han inte gillade konkurrensen.
Vid denna tid var det teatergrupper från kontinenten som spelade upp i staden. Med postjakten från Stralsund hade de Ystad som första anhalt på sin väg till Stockholm. Innan de kunde ta diligensen vidare var de i behov av pengar till resa och uppehälle. Då gick man till magistraten och bad att få hyra lokal.
1801 blev rådhusvinden den första fasta scenen i Ystad och fungerade som sådan framtill 1830 då staden här inrättade sitt arkiv. Major Nordenstjernas ridhus i korsningen Skansgatan/Lilla Strandgatan blev teater när rådhuset stängdes.
1838 bildade några välsituerade borgare ett teaterbolag i syfta att uppföra en friligganed teaterbyggnad. 1842 kunde Ystads första teater invigas på den plats vid Stortorget där det f d Odd Fellowhuset numera ligger.
Det var en vacker trevånings empirbyggnad med hela 550 platser i salongen. Här fanns även restaurang och en lägenhet där restauratören med familj kunde bo. 1891 var byggnaden i så dåligt skick att man begärde ekonmisk hjälp av staden för upprustning men innan stadsfullmäktige hunnit ta ställning till frågan löstes den på ett oväntat sätt.
Branden
En marskväll 1891 kommer ett par förfriskade män förbi teatern De ser rök och rusar in till polisstationen i Gamla Rådhuset o meddelar vad som är å färde. Polisen ringer i den nyinstallerade telefonen upp till tornväktaren i Mariakyrkans torn men får inget svar. De får rusa upp i tornet så den röda lampan kan hängas ut och så snabbt som möjligt få tornväktaren att klämta i klockan så stadens borgare kan komma till undsättning. Alla borgare är nämligen skyldiga att hålla vattentunna, men våren har varit torr så tunnorna är gistna och det är ont om vatten. Frivilliga Bergnings Corpsen har sin stora brandslang förvarad under scenen i teatern. Man lyckas med nöd och näppe rädda brandsprutan. Tack och lov ligger en ångare i hamnen så med hästar och kärror beger man sig ner till hamnen för att få vatten. Ett storslaget skådespel alla stadens invånare, dragoner och poliser i skenet från elden. Teatern brinner ner till grunden men man lyckas rädda angränsande byggnader.
Det börjar snart ryktas om att branden var anlagd. Mordbrand och försäkringsbedrägeri. Restauratören Zettervall utlyser en summa på 1 000 riksdaler för den som kan ge ledtrådar så syndaren går att finna. Troligen är detta endast ett trix för sannolikt var det restauratören själv som tänt på. Han hade försäkrat lösöret för 6 000:- och spritförådet för 1 000:-. Han får ut försäkringspengarna och drar till Göteborg tillsammans med sin kompanjon servitören.
Han byter namn och kallar sig Lejondahl och i augusti 1892 får man läsa att en specerihandlare Lejondahl drunknat men att kroppen inte kunnat hittas. Mystiskt då det på stället var långgrunt och pålandsvind.
Försäkringsbedrageriet
Det visar sig ånyo vara ett försäkringsbedrägeri på gång. Denna gång sviker Lejondahl sin kompanjon som vittnat om drunkningsolyckan. Lejondahl flyr till Amerika och lär så småningom på sin dödsbädd ha erkänt att det var han som tände på teatern i Ystad.
Teaterbolaget fick ut en brandförsäkring på 45 000 riksdaler och sålde dessutom tomten vid Stortorget för till Odd Fellow för 13 000 kr. För att få ihop ytterligare pengar gavs Ystads invånare möjlighet att teckna aktier i nytt teaterbolag och man ficka staden att ställa upp med hälften av det insamlade beloppet, dock högst 40 000 kr. Drivande krafter var apotekaren och musikprofessorn Salomon Smith, bankdirektören John Tengberg och borgmästaren Berndt Pettersson.
1892 hölls konstituerande bolagsstämma för nuvarande Ystads Teater AB. Styrelsen uppdrog åt Ystads första stadsarkitekt Peter Boisen att rita och projektera ett nytt teaterhus till en kostnad av högst 110 000 kr.
Byggnadskommittén begärde att Boisen skulle sätta sig in i teaterbyggande såväl i Sverige som Norra Europa. Han besökte Malmö, Helsingborg, Karlskrona, Växjö, Köpenhamn och Norra Tyskland. Förebild blev teatern i Leipzig vars fasad var mycket lik Ystads. Tyvärr förstördes teatern i Leipzig under andra världskriget.
Den 12 februari 1894 invigdes Ystads nya teater. Den hade då kostat 142 000 kr.
Hundraårsdagen firas
På dagen 100 år senare återinvigdes teater efter en genomgripande yttre och inre restaurering för 28 mkr. Återinvigningen blev en fest som ystadsborna sent ska glömma. Teaterkavalkaden "100 år af teater" med Ystads Stående Teatersällskap under hemmasonen Bror Tommy Borgströms ledning gjorde stor succe. Föreställningen gavs 23 gånger och sågs av mer än 8 000 personer!