Kommunen:

1800-talets Ystad

Hamnen och handelsmännen

Handel och sjöfart var sedan gammalt den främsta näringsgrenen i Ystad. Vid slutet av 1700-talet var hamnen i uselt skick och det bidrog givetvis till nedgången i handeln. Ett löfte om pengar till upprustning realiserades av Gustav lV Adolf. Statskassan bidrog med 20.000 riksdaler till hamnbygget. Detta kom sedan att pågå under en stor del av 1800-talet. Muddringsarbetena var omfattande och tycktes aldrig tillräckliga. Planerna för den nya hamnen fick revideras många gånger. Vid flera tillfällen begärdes nya lån från statskassan innan hamnen kunde betraktas som färdigutbyggd vid mitten av 1860-talet.

Under kontinentalsystemets tid upplevde Ystad åter en period av blomstring. Sverige dröjde med att ansluta sig till det s.k. kontinentalsystemet, som förbjöd att engelska varor fördes in på det europeiska fastlandet. Detta innebar ett uppsving för Göteborg, dit engelsmännen nu fraktade sina varor. Därifrån fördes de sedan bl.a. till Ystad och spreds sedan vidare till nordtyska och ryska hamnar.

Handeln gav rika inkomster till Ystads köpmän. Den ökade utrikeshandeln märks i tullinkomsterna, som är 21 ggr större 1811 än 1801.Engelsmännen ägnade sig också åt kaparkrig i Östersjön och hade fått tillstånd att föra in och sälja de kapade fartygen och deras laster i svenska hamnar. Det stadens köpmän på så sätt kom över - ofta till ett billigt pris - sålde de sedan vidare i landet med god vinst. Så växte flera stora handelshus fram knutna till de kända namnen Berghman, Hemberg, Hagerman, Lundgren m. fl.

Under 1800-talets första decennium fick Ystad åter känna av krigsoro. Sverige befann sig i krig med Frankrike. Trupptransporterna gick via Ystad och staden blev debarkeringsplats för de hemvändande soldaterna då fransmännen intagit Stralsund.

Två skvadroner av Mörners husarregemente var förlagda till Ystad. Förläggningen var en ständig källa till irritation. Staden tyckte att det blev för kostsamt. Militären var missnöjd med inkvarteringar och stallar. Man kom fram till att det vore bättre om garnisonen blev förlagd till en kasern och började planera för denna lösning. Bygget stod klart för inflyttning 1813. Kasernen låg på Stora Östergatan och stallarna på en tvärgata - nuvarande Stallgatan.

Sparbanksrörelsen växer fram på 1820-talet och Sparbanken i Ystad inrättades 1827 som den tredje i Skåne genom att 140 bidragsgivare skänkte sammanlagt 638 kr och dessutom betalar en årsavgift på tillsammans 178 kr och 16 öre. I direktionen återfinner vi de tre kommerserråden C. M. Lundgren, G. Berghman och J. P. Hemberg samt handelsmannen G. Hagerman. Det juridiska kunnandet fanns hos bankens sekreterare som dessutom var magistratens sekreterare nämligen vice häradshövdingen T. G. Sylvan. Sparbankens idé var att uppmuntra fattiga människor att spara pengar - beloppen kunde vara hur små som helst - och därigenom på sikt minska behovet av understöd.

Sveriges första affärsbank grundad efter banklagen 1824 var Skånska privatbanken. Grundarna var de ovan nämnda med undantag av Lundgren och Sylvan. Banken öppnades 1831 och kom att bli av betydelse långt utanför Ystad då den var först med att utfärda räntelösa bevis - början till en sedelutgivning - över insatta belopp under 20 rdr.

1832 fick Ystad sin första tidning - Skånska Mercurius. När borgerskapet skulle kallas till möten kunde man nu annonsera i tidningen. Tidigare hade man kallat till möten via kyrkan - i samband med gudstjänsten eller helt enkelt genom att skicka bud. Så småningom tillkom andra tidningar bl. a. Skånska Telegrafen och Ystads Tidning. De tidningar som haft längst livstid är socialdemokratiska Ystads-Bladet Aurora (1899 - 1957) och den liberala Ystads Allehanda grundad 1873 - idag den enda tidning som ges ut i Ystad.

Vid 1800-talets mitt är de stora handelshusens tid förbi. Ett kort uppsving kom med Krimkriget då spannmålsexporten ökade kraftigt under några år. En anledning till handelns tillbakagång kan ha varit att de stora förmögenheterna splittrades. Genom köpmannadöttrarnas giftermål försvann en hel del pengar från staden. Ystads handel var också ensidigt inriktad på spannmål och brännvin.

Skråväsendet som avskaffades på 1840-talet ersattes av föreningar som skulle hålla uppsikt över näringslivet. En handelsförening bildades för handeln och en fabriks- och hantverksförening för fabrikörer och hantverkare. Så många fabriker fanns inte i Ystad vid denna tid men desto fler hantverkare. På 1860-talet fanns ca 100 burskapsägande hantverkare och 23 fabriker med 124 arbetare. Den största avkastningen gav en såpfabrik.

Handelsflottan gick tillbaka och segelfartygen fick konkurrens av de nya ångbåtarna. Landsvägarna var i uselt skick, vilket försvårade kontakterna med omvärlden. Nu började också kampen om järnvägsförbindelserna. De ständiga partistriderna i Ystad gjorde att frågor av avgörande betydelse för stadens utveckling inte behandlades på ett sätt som satte stadens bästa före partipolitik. Stridigheterna ledde till en svår konflikt mellan magistraten och borgerskapet och detta gav Ystad dåligt rykte även i riksdagen.