Molly Lundholm om Simon och ekarna

Simon är en pojke som lever i Sverige under andra världskriget. Vi får följa hans liv från ung pojke till nästan vuxen. Hur har utvecklades och hittade sin egen identitet, och sin strävan efter att veta varför han var som han var.

Den drömmande känslan svepte med mig vid de första tonerna och jag kände att detta var en film som skulle passa mig.
Simon och ekarna är en långsam, berättande och gripande film som handlar mer om personer än om händelser, ett dyk in i människors liv.

Duktigt skådespel och rörande musik hjälpte till att skapa stämning. Det är lätta att knyta an till karaktärerna och jag tycker att de verkligen hittat rätt personer.
Även när duken blivit svart kände jag att känslan hängde sig kvar runt hjärtat. När jag gick ut ur Scala var jag i djupa funderingar och det är just sådana filmer jag älskar. Sådana som får en att tänka till lite.

Den var rätt sorglig och man kände väl en lätt melankolisk känsla men med i vackra slutet fanns det även hopp. Livet går vidare och nästa generation kommer med nytt liv och nya drömmar.

Den ger en tankar om etniska skillnader, historia och att förlåta människor, innan det är för sent, då det blir du som mår dåligt istället för den som gjorde misstaget.

Jag rekommenderar denna film till alla som uppskattar vackra, berättande filmer. Även för er som är intresserade av historia och Andra Världskriget, eftersom det ger en inblick i det alldagliga svenska livet under den perioden,
som förändrades och påverkades drastiskt. Det är kanske inte för er som föredrar mycket action och fart, men ge den en chans, den är inte tråkig.

//Molly Lundholm, 15 år

Publicerad 2012-11-22, Uppdaterad 2019-06-12

Fakta

Simon och Ekarna
Film
Biografteatern Scala
8 februari 2012