Historia

Stadens framväxt

Under 1200-talet växte en framträdande exporthamn fram i Ystad där oxar och spannmål var den viktigaste exportvaran. Ystad Hamn fungerade även som skyddshamn och vid hårt väder sökte sig många båtar upp i den å som idag ligger under marken. Under 1600-talet startade postgången mellan Ystad och tyska Stralsund, en trafik som fortgick under ca 200 år. Under denna period fick staden ett stort uppsving i och med att utrikeshandeln ökade växte också befolkningen. År 1868 kom ångfartygen och sträckan Ystad- Stralsund blev Sveriges första kontinentala förbindelse med ångbåt i linjetrafik. År 1870 diskuterade hamndirektionen huruvida man skulle starta ett varv i Ystad. Man var av uppfattningen att en hamn av betydelse borde ha ett skeppsvarv. Dessa diskussioner ledde till att ett varvsbolag bildades och 1885 sjösattes det första fartyget, Skonertskeppet Aurora på 100 ton. Varvet var i bruk ändra fram till 1970-talet då de fick lämna plats för den expanderande färjetrafiken.

Napoleons blockad

Under 1800-talet ville Kejsare Napoleon stänga ute England från handel på den europeiska kontinenten och försökte tvinga alla kuststäder att vara med i blockaden. Sverige med Kung Gustav IV Adolf i spetsen gick dock i maskopi med England vilket resulterade i en enorm smugglingsvåg. Napoleon kunde inte ha full kontroll vid kusterna och på så vis fick England makt över Nordsjön och Östersjön, det här tillsammans med Sveriges höga tullsatser gjorde att tonvis av smuggelgods så som kaffe, kakao och ris strömmade in i landet. I Ystad fanns det ett par företagsamma herrar som gjorde smugglingen till en mycket lönsam affär; Bergman, Hemberg, Lundgren och Hagerman blev så mäktiga att ingen av Ystads tulltjänstemän skulle våga visa allt för stor nyfikenhet vid kvartettens in- och utförselaffärer. Författaren August Strindberg kallade hamnen efter ett besök i Ystad för ett ”smuggel och rövnäste” vilket han faktiskt hade fog för. Det var dock tack vara dessa höga smuggelherrar som många av Ystads vackrabyggnader kom till.

En egen dialekt

Öster om skeppsvarvet, i Revhusen, hade stadens fiskeflotta sin hamn från början av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Omkring sekelskiftet blomstrade fisket vid Revhusen som då hade ca 35 invånare som talade en egen dialekt. År 1908 fattades det ett beslut om sanering, men fiskeläget levde kvar till 1960 talet då det fick lämna plats åt den allt mer växande färjetrafiken till Bornholm och Polen.

 

 

Publicerad 2011-02-22, Uppdaterad 2019-01-25