Hela barnet, hela dagen i Ystad

Det finns barn och unga med stora behov av hjälp. Vi ser dessa barn i vårt samhälle. Vi vet vilka de är och vi ser ofta tidiga tecken. Synliga tecken och osynliga tecken.

Vi behöver göra något för att hjälpa varje barn. Vi som kan hjälpa till. Alla vi som har möjligheten, resurserna och förmågan.

Den hjälpen behöver sättas in tidigt. Så tidigt som möjligt. De tidiga åren är de mest avgörande för resten av livet. Det gäller såväl positiva som destruktiva mönster och hjälpen behöver vara effektiv. Det betyder att den måste vara anpassad till det faktiska, personliga behov av hjälp som barnet har. Barns behov av hjälp följer inte listor och barn är inte schabloner. De är unika. Därför blir även barns eventuella svårigheter i livet på många sätt unika. Vi behöver därför prata med barnet och dess närmaste omgivning, för att få veta vad barnet behöver. Vi kan inte gissa.

Vi kan inte utgå från fasta standarder när vi erbjuder hjälp. Ibland möter inte våra befintliga lösningar de behov som finns, men det är inte barnets behov som kan eller ska ändras för att passa våra lösningar. Vi behöver vara mer fantasifulla än så, mer flexibla än så, mindre rigida än så.

Vi har behov av systemförändring. I det nya systemet är vi mer flexibla med våra lösningar. Vi samverkar mer och bättre. Vi utgår från barns behov. Vi lyssnar och vi justerar. Vi gör det vi kan.

I ett nytt system bevakar vi inte våra ansvarsgränser lika noggrant. Vi recenserar inte varandra utifrån oförmåga. Vi stänger inte dörren bara för att ett hjälpbehov inte passar den egna arbetsbeskrivningen. Vi gör det vi kan.

Systemförändring behövs på många håll i Sverige. Men vi går gärna före, på det sätt vi kan. Och vi kan en hel del, det vet vi. Vi går såväl snabbt som beslutsamt och med en tydlig riktning.

Publicerad 2019-07-01, Uppdaterad 2019-07-08