Hårda kustskydd
När kommunen började arbeta med kustskydd, var det huvudsakligen olika typer av hårda konstruktioner som var den vanligaste kustskyddsmetoden. Eftersom erosionsskadorna under åttio- och nittiotalen var stora så fanns det behov av skydd som verkligen kunde stoppa erosionen.
Arbetet resulterade i de bryggor, hövder, stenskoningar och vågbrytare vi ser längs kusten idag. Vissa av de hårda skydden har som syfte att fånga upp den sand som transporteras med de kustparallella strömmarna, men de stabiliserar också stranden och i vissa fall stoppar de erosionen helt.
Tyvärr medför de hårda konstruktionerna även negativa konsekvenser. Erosionen har delvis stoppats där konstruktionerna byggdes, men erosionen fortsätter på havsbotten och nedströms om konstruktionerna där den har förvärrats.
Längs våra kuster transporteras inte heller så mycket sediment som man från början trodde och utan sand fyller de hårda konstruktionerna inte sitt syfte.
Mjuka, natubaserade kustskydd
När man talar om mjuka eller naturbaserade skydd så handlar det ofta om skydd som inte syns lika mycket som de hårda skydden. Exempel på naturbaserade kustskydd är plantering av vegetation för att binda sanden, armering av befintliga sanddyner, etablering av sandstaket för att gynna tillväxt av sanddyner och strandfodring som innebär att man fyller på med sand på stranden.
De naturbaserade kustskydden är mer flexibla och medför aldrig negativa konsekvenser nedströms. De är dessutom mer estetiskt tilltalande och bidrar till att förstärka strandens naturliga motståndskraft och återhämtningsförmåga. Med naturbaseradde åtgärder gynnas ekosystemtjänster och rekreativa värden bevaras. Det är ett sätt att arbeta med naturen där erosionen ska kunna fortgå, samtidigt som de negativa effekterna av erosionen minskar.
Självklart är det ju beroende på hur kraftig erosionen är som avgör vilket av de mjuka skydden som är bäst. På svårt utsatta kustområden ute i Europa är det strandfodring som är den mest använda kustskyddsmetoden. Flera miljoner kubikmeter sand läggs på stränderna årligen.
Strandfodring har skett i ystads kommun sedan 2011. Totalt 340 000 m3 sand har placerats på stränderna i Ystad Sandskog och Löderups Strandbad. Flera mindre strandfodringar har också genomförts. Sanden hämtas på en marin sandtäkt ca 1 mil ut i havet, på 15-20 meters djup.
Aktuella projekt just nu är att det pågår ett arbete med att söka tillstånd för ny storskalig strandfodring samt etablering av ett permanent kustskydd vid avloppsreningsverket.
Kustförvaltningen är en ständigt pågående process och parallelt med med mer storskaliga projekt arbetar kommunen också med att förstärka och förbättra strändernas motståndskraft genom till exempel återplantering av dyngräs.
Storskalig strandfodring i Ystad Sandskog sommaren 2011