Verktexter Spår av begär

CONNY KARLSSON LUNDGREN

”Vår resa till Frankrike (Mont des Tantes)”, 2021

Tvåkanalig videoinstallation, parasoll

27 min 35 sek

 

En samling dagboksanteckningar från 1977, skrivna av fyra unga bögar från Göteborgstrakten, är utgångspunkten för videoinstallationen ”Vår resa till Frankrike (Mont des Tantes)”. Gruppen tillhörde den socialistiska föreningen ”Röda bögar” och anteckningarna skildrar deras vistelse på ett internationellt läger i södra Frankrike.

Karlsson Lundgren har skapat ett montage av bilder från platsen, sommarmätta ljud och dagboksfragment som vittnar om männens trevande försök att ingå i lägrets gemenskap. Både euforiskt och ångestladdat berättas om några intensiva sommarveckor med diskussioner, fester och erotiska möten. De reflekterar över relationer, politik och möjligheten att använda kvinnligt kodade uttryck som lekfulla vapen mot patriarkatet. Dagbokstexterna är inlästa av en grupp yngre aktivister och verket väver samman längtan och begär över generationsgränserna.

 

///

 

”Our Trip to France (Mont des Tantes)”, 2021

Two-channel video installation, parasol 27 min 35 sec

 

A collection of diary entries from 1977 written by four young gay men from the Gothenburg area forms the starting point for the video installation Our Trip to France (Mont des Tantes). The group belonged to the socialist association Röda Bögar [Red Faggots], and the entries depict their stay at an international liberation camp in southern France.

Karlsson Lundgren has created a montage of images from the site, saturated summer sounds, and diary fragments that witness the men’s tentative attempts to become part of the camp community. Both euphoric and angst-ridden, the entries tell of a few intensive summer weeks filled with discussions, parties, and erotic encounters. They reflect on relationships, politics, and the possibility of using feminine-coded expressions as playful weapons against the patriarchy. The diary texts were recorded by a group of younger activists, and the work interweaves longing and desire across generations.

 

”Tonårslöparen”, 2018/2019/2022

Fotografi, växt (Sensitiva mimosa pudica), textilprint, björkplywood, växtlampa, glas, performance

 

Verket ”Tonårslöparen” tar avstamp i ett möte mellan Conny Karlsson Lundgren och en samlare av fotobaserad konst i ett hem på den norrländska landsbygden. Installationen består av delarna ”Samlaren”, ”Sensitiva”, ”Gläntan” och ”Trappan” som formar scenen till en performance där en ung aktör springer genom museet, rör sig i installationen och framför en monolog.

Installationens delar och textens röster bildar ett collage som drar paralleller mellan suddiga minnen, erotiska förnimmelser, vetenskap och poesi. Allt leder tillbaka till ett fotografi i samlingen, ”Teenage Runners (Band-Aid Fantasy)” från 1976, av den amerikanska konstnären Arthur Tress. Konstverket blir ett sätt att besöka specifika minnen och en undersökning av hur samlandet kan vara en politisk och intim handling samt ett sätt att skapa ett eget rum.

 

///

 

“The Teenage Runner”, 2018/2019/2022

Photography, plant (sensitiva mimosa pudica), textile print, birch plywood, grow light, glass, performance

 

“The Teenage Runner” begins in a meeting between Conny Karlsson Lundgren and a collector of photographic art in a home in rural north of Sweden. The installation consists of “The Collector”, “The Glade”, “The Stairs”, and “Sensitiva”, which form the scene of the performance “The Teenage Runner”.

In the performance, a young actor runs through the museum, moving within the installation and delivering a monologue. The installation and the text create a collage of voices that draw parallels between blurry memories, erotic sensations, science and poetry. Everything leads back to one photograph in the collection, “Teenage Runners (Band-Aid Fantasy)” from 1976, by American artist Arthur Tress. The artwork becomes a way to visit specific memories as well as an examination of how collecting can be both a political and intimate act and a way to create a room of one’s own.

 

”Man kan ju inte isolera sig”, 2016

Moulinegarn, lakan

 

När RFSL i Umeå grundades på 1970-talet var den organisationens nordligaste avdelning och representerade ett område som täckte såväl Västerbotten och Norrbotten som delar av Ångermanland och Lappland. Avdelningen tog emot stora mängder av brev de första åren och frasen ”Man kan ju inte isolera sig bara för att man är som vi” blev vanlig i de handskrivna svaren till personerna som sökte kontakt.

I Karlsson Lundgrens verk har orden noggrant broderats för hand på ett bomullslakan till en banderoll. Lakanet, i standardstorlek för en person, och textens anrop om gemenskap skapar referenser till rörelsens strävsamma arbete med att skapa motstånd, plats och synlighet.

Verket är ett lån från Malmö Konstmuseum.

 

///


“You can’t isolate yourself”, 2016

Mouliné yarn, bedsheet

 

When the Swedish Federation for Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, Queer, and Intersex Rights (RFSL) was founded in Umeå in the 1970s, it was the organization’s northern most branch and represented an area that covered not only Västerbotten and Norrbotten, but also parts of Ångermanland and Lappland. The branch received large numbers of letters in its first years, and the phrase because you’re like us” became common in the hand-written responses to the people who sought contact.

In Karlsson Lundgren’s work, the words have been carefully hand-embroidered on a cotton bedsheet which becomes a sort of banner. The standard-sized single-sheet, and the text’s call for community, hearken to the movement’s unfaltering work to create resistance, space, and visibility.

Loan from Malmö Art Museum.

 

”Residues (Kanazawa)”, 2000/2018

Tvåkanalig diabildsprojektion

 

I början av 2000-talet, när Conny Karlsson Lundgren studerade i Kanazawa i Japan, genomförde han en serie småskaliga interventioner, lämningar, i staden. Sexuella minoriteter ifrågasattes starkt i landet kring millennieskiftet och stadens många parker blev en fristad för dessa grupper. Parken i konstverket är en fristad i dubbel bemärkelse: på dagen en tempelträdgård och på natten en plats för cruising och tillfälliga sexuella kontakter.

I diabildsprojektionerna från 2018 ser vi fotografier av en skulptur vars bröstvårtor målas i en stark rosa färg tillsammans med dagboksanteckningar som beskriver nattens grönska, dofter och ljud. Idag, över 20 år senare, berättar konstverket om den specifika nattens händelser och hur parker kan bli temporära rum för intimitet.

 

///

 

”Residues (Kanazawa)”, 2000/2018

Dual-channel slide projection

 

In the early 2000s, when Conny Karlsson Lundgren was studying in Kanazawa in Japan, he carried out a series of small-scale interventions or residues in the city. Sexual minorities were subjected to discrimination in the country at the turn of the century, and the city’s many parks functioned as sanctuaries for these groups. The park in the artwork is a sanctuary twice over: by day, a temple garden, and by night, a place for cruising and temporary erotic encounters.

In the slide projections from 2018, we see photographs of a sculpture whose nipples are painted in a hot pink colour accompanied by diary entries that describe the night’s verdure, scents, and sounds. Today, over 20 years later, the artwork describes the events of that particular night and how parks can become temporary spaces for intimacy.

 

BENNY NEMER

“Quelques Corps Favorables (Dear Conny)”, 2021–2022

Ljud, vykort

10 min

 

Verket “Quelques Corps Favorables (Dear Conny)” ingår i Benny Nemers pågående efterforskningar kring en samling vykort som tillhörde den franska författaren och fotografen Hervé Guibert (1955–1991).

I ljudverkets berättelse, som nås via en qr-kod, följer vi konstnären på en promenad i Paris där han beskriver platserna han passerar och reflekterar över motstridiga känslor och en hjärtesorg. Han läser två brev, från Conny Karlsson Lundgren och den svenska författaren Eli Levén, som skickade honom varsitt vykort med Rembrandts självporträtt från Nationalmuseum i Stockholm, ett vykort som också fanns i Guiberts samling.

Ljudspåret gestaltas med ett arrangemang av vykort direkt på väggen. Fotografierna och texten för samman Nemer och Guibert, deras vänskapsband och brevväxlingar, till en akt av samhörighet.

 

///

 

“Quelques Corps Favorables (Dear Conny)”, 2021–2022

Sound, postcards

10 mins

 

“Quelques Corps Favorables (Dear Conny)” emerges from Nemer’s ongoing research into the dispersed postcard collection of French author and photographer Hervé Guibert (1955–1991). In the narrated audio work, accessed via QR code, we follow the artist on a stroll through Paris where he describes the places he passes and reflects over conflicting emotions and lovesickness. He reads two letters, one from Conny Karlsson Lundgren, the other from author Eli Levén, each of whom sent Nemer a postcard of a Rembrandt selfportrait from the National Museum in Stockholm, duplicates of a postcard that appears in Guibert’s collection.

The story is abstractly represented by an arrangement of postcards affixed to the wall. The images and text unite Nemer and Guibert, their friendships and correspondences, in an act of solidarity.

 

“Your Wound, My Desire”, 2021–2022

Terrakotta, snittblommor, deltagande

I samarbete med Linda Herrlin

 

”Your Wound, My Desire” utgår från konsthistoriska bilder av Sankt Sebastian, helgonet som enligt legenden ska ha överlevt ett avrättningsförsök med pilar. Queerpersoner, särskilt bögar, har i århundraden sökt upp dessa konstverk, kanske på grund av en identifikation i hur han avbildats som både vacker och lidelsefull. Nemer intresserar sig för fenomenet, hur helgonet både blivit en klichébild av queer lidelse och fortsatt att inspirera konstnärer.

Tillsammans med keramikern Linda Herrlin har Nemer skapat en serie vaser med inspiration från representationer av helgonet genom konsthistorien. Pilhålen har blivit mynningar för färska blommor som arrangeras av inbjudna gäster från hbtqi-gemenskapen under hela utställningsperioden. Gesten skapar en spegling av de som genom historien sökt identifikation och samhörighet med helgonet.

 

///

 

“Your Wound, My Desire”, 2021–2022

Terracotta, cut flowers, participatory gesture

In collaboration with Linda Herrlin

 

“Your Wound, My Desire” is based on art-historical images of Saint Sebastian, the saint who survived an attempted execution by arrows. Queer people, especially gay men, have sought out this artwork for centuries, perhaps because of an identification with both his beauty and his agony. Nemer is interested in the phenomenon of how the saint has become both a clichéd picture of queer suffering and a sustained source of inspiration for artists across time.

Together with ceramicist Linda Herrlin, he has created a series of vases inspired by representations of Saint Sebastian throughout art history. The arrow wounds become holes for fresh flowers, arranged each week by invited guests from the LGBTQI-community, over the course of the exhibition. The gesture produces a reflection of those who have sought identification with and longing for the saint.

 

“Kinship Arrangement No.1 (Conny, Mike, Albin, Måns, Derek, Barbara, Olivier, Elisabeth, Cy, Benny)”, 2021–2022

Bläckstråleutskrift på Canson Etching Rag 310 gsm. Ålandsrot, anemon, åkervädd och myskmalva från Mikes och Conny Karlsson Lundgrens trädgård; pressade i Albin Hillerviks kopia av ”Ekfraser i en förbannad tid” (2018) av Måns Holst-Ekström; arrangerade på linnegarn till rösterna av Elisabeth Lebovici, Olivier Normand, Cy Lecerf, Maulpoix m. fl. i en dokumentär om Barbara Hammer och Derek Jarman.

Blommor har en central plats i Benny Nemers konstnärliga universum, både som konstobjekt och som performativa handlingar. I fotografiet kartlägger en hängande komposition av torkade blommor konstnärens band med queera vänner och föregångare, bland andra Karlsson Lundgren och utställningens curator.

 

///

 

“Kinship Arrangement No.1 (Conny, Mike, Albin, Måns, Derek, Barbara, Olivier, Elisabeth, Cy, Benny)”, 2021–2022

 

Inkjet Print on Canson Etching Rag 310 gsm. Elfdock, Japanese Anemone, Knautia, and Musk Mallow from Mike and Conny Karlsson Lundgren’s garden; pressed in Albin Hillervik’s copy of “Ekfraser i en förbannad tid” (2018) by Måns Holst-Ekström; arranged on linen thread while listening to Elisabeth Lebovici, Olivier Normand, Cy Lecerf Maulpoix, and others narrate a documentary about Barbara Hammer and Derek Jarman.

Flowers occupy a central position in Nemer’s artistic universe, both as art objects and through performative actions. In this photograph, a suspended composition of pressed flowers map the artist’s bonds of kinship with queer friends and ancestors, among them Karlsson Lundgren and the exhibition curator.

 

”The Nightbird”, 2015/2022

Ljud, megafon, bladguld, vinyltext

9 min, loop

Ljudverket visas i parken bakom museet

 

”The Nightbird” är inspirerat av den amerikanska konstnären Louise Lawlers ikoniska ljudverk ”Birdcalls” från 1972 där konstnären sjunger ut namnen på kända manliga konstnärer. Nemers konstverk består av en förgylld megafon i ett träd i parken bakom museet där konstnären, likt fåglar, sjunger ut namnen på homosexuella konstnärer som gått bort i AIDS.

I utställningen ackompanjeras ljudverket av en lista över namnen. Från Félix González-Torres och Marlon Riggs till José Leonilson och Hervé Guibert – listan skapar en spekulativ grupputställning medan den ensamma, lysande megafonen sjunger en sorgesång om förlorade förgrundsfigurer och en svårfångad känsla av gemenskap.

 

///

 

”The Nightbird”, 2015/2022

Sound, megaphone, gold leaf, vinyl text

9 mins, loop

The audio work is presented in the park behind the museum

 

“The Nightbird” is inspired by American artist Louise Lawler’s iconic audio work “Birdcalls” from 1972, where the artist sings out the names of famous male artists. Nemer’s artwork consists of a gilded megaphone installed in a tree in the park behind the museum where, like birdsong, the artist calls out the names of gay artists who died of AIDS. In the exhibition, the audio work is accompanied by a list of the names; from Félix González-Torres and Marlon Riggs to José Leonilson and Hervé Guibert, the list creates a speculative group exhibition while the solitary, luminous megaphone sings a lament for lost ancestors and an elusive feeling of kinship.

 

 

Texter av/texts by Albin Hillervik

Översättning av/translation by Suzanne Martin Cheadle

 

Publicerad 2022-06-15