3:e vån
Stig Claesson (1928-2008), Slas, är en av våra mest folkkära författare, skribenter och konstnärer. Under sex produktiva decennier gestaltade han med omisskännlig prosa och träffsäker linje sitt Stockholm, den svenska landsbygden och ett Sverige i förändring. Nu, tre år efter hans bortgång görs den första större presentationen av detta mångsidiga konstnärskap som vi med stolthet visar på Ystads konstmuseums 3:e vån. Det är Kulturhuset i Stockholm som står bakom produktionen där utställningen visades tidigare i år.
Få har rört sig mellan ordet och bilden med sådan självklarhet som Stig Claesson. Inte många har nått samma popularitet och spridning. Med närmare nittio boktitlar bakom sig och en bildvärld vi mött i snart sagt varje svenskt väntrum eller banklokal erövrade Stig Claesson en särskild plats i den svenska folksjäl han så ofta gestaltat. Stig Claesson rörde sig mellan Stockholm, den svenska landsbygden och Europa. Hans motivvärld likaså. Slagfärdigt och okonstlat skrev han om stort och smått. Ofta med en underliggande klasskänsla och en kritik av sakernas tillstånd i det Sverige som inte längre finns, finstämt skildrat i en av hans mest lästa romaner Vem älskar Yngve Frej från 1968, filmatiserad av Lars Lennart Forsberg 1972.
Stig Claessons drivna penna tecknade vardagen; stadens folkliv och byggnader, öppna landskap och djupa skogar, kossor och får, traktorer och stugor, boxningens arenor och resor i Europa.
Ungdomens volontärarbete i ett krigshärjat Europa satte djupa spår. Han tecknade ständigt och för att hålla igång, men också för brödfödan. Många av teckningarna blev illustrationer till de krönikor som Stig Claesson under hela sitt yrkesliv skrev för bl a Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Metallarbetaren. Det var också som tecknare och illustratör han började sin bana. Måleriet kom senare, med Konstakademin och lärare som Arvid Fougstedt, Bror Hjorth och Sven X:et Erixson. Målaren Stig Claesson behärskade sitt hantverk, även om tålamodet inte alltid fanns där. Snabbt skulle det gå, i synnerhet vad gällde porträtten. Ofta blev det bra, ibland inte alls. Emellanåt riktigt bra. I en filmsekvens av kollegan och vännen Lars Lennart Forsberg, ses Tage Erlander - som var en stor beundrare av Stig Claesson - under en porträttsittning i ateljén vid Nytorget på Söder 1969. Stig Claessons syn på skapandet var jordnära och handlade lika mycket om lust som försörjning och flit.
”Jag har gjort all skit man kan göra i det här yrket. Allt från vykort till opera. Jag är nöjd.”
Utan ängslighet gled Stig Claesson mellan genrerna. Utställningens titel Jag minns dig nog är lånad från ett bidrag i melodifestivalen 1974 till vilken Stig Claesson skrev texten. Samma år utnämndes han till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Året innan skrev han librettot och gjorde scenbilden till ungdomsoperan ”Drottning jag” som framfördes på Stockholmsoperan.
Om Stig Claesson som människa finns otaliga anekdoter. För dem som kände honom personligen var han Stig eller Stig John och inte Slas. Med åren blev han närmast en slags minsta gemensamma nämnare för något vi känner igen som svenskt. Ingen konstnär är så välrepresenterad på svenska ambassader i världen som Slas. Hans böcker ingår i kurslitteraturen på SFI (Svenska för Invandrare), vilket han lär ha varit mycket stolt över, och därmed en del av grundintroduktionen till landet Sverige.
Utställningen sveper över Stig Claessons omfattande gärning i olika uttryck och ger i filminslag, idéer och utkast även inblick i de konstnärliga processerna. Vi möter välbekanta porträtt och oväntade motiv, hågkomster från förr och kommentarer från idag.
Utställningen är producerad av Kulturhuset, curator Pia Kristoffersson