Gränder och gator

Supgränd

har i högre grad än andra lockat klåfingriga personer att skruva ner skylten. Av den anledningen är namnet numera målat på husfasaden. Namnet går med säkerhet tillbaka till mitten av 1700-talet, då det fanns ett flertal hamnkrogar på platsen.

Svartgränd

är oförändrat namnsatt sedan 1753. Överkragade korsvirkeshus, plank och träd medförde att gränden låg i mörker även dagtid. Gränden fick sitt namn av de dåliga ljusförhållandena som rådde. Först vid julen 1860 fick Ystad permanent gatubelysning i form av gaslyktor.

Lurendrejargränd

Författaren August Strindberg omnämnde Ystad som ”ett gammalt sjörövare- och lurendrejarnäste” i Inferno 1897, därav namnet.

Klockaregränd

Här bodde kyrkotjänaren som vårdade kyrkans inventarier samt stod för klockringningen. Ett av de äldsta gatunamnen, eftersom det kan kopplas till en tidpunkt inte långt efter kyrkans tillkomst.

Nattmans torg

Nattmanen stod lägst på rangskalan i den medeltida staden. Han var hantlangare till bödeln och arbetade efter mörkrets inbrott.

Sladdergatan

”Sladdre”, är danska för den  pumpkonstruktion som användes vid tvättplatsen i Vassaån vid Klostret. Gatunamnet har således inget att göra med lokaltidningens kontor som ligger här.

Pilgränd

Nämndes redan 1753 som Pillergränd då gården innehöll ett apotek. Här ”trillades det piller” och med åren blev det Pilgränd.

Västerportstorg

En av Ystads tre portar som markerade gränsen mellan stad och landsbygd. Portbyggnaderna vid Västerport, Norre-port och Österport revs 1812 och idag markerar portarna istället innerstaden. Stadens port mot söder representeras av hamnen.

Krukmakare och tunnbindare

Från samma tid stammar Piparegränd som utgår från Österportstorg. Det var här forna tiders musikanter, piparna, bodde. Andra yrken som satt spår i Ystads gatunamnsflora är krukmakarna i Pottmakargränd, bödelns hantlangare på Nattmans torg, garvarna i Garvaregränd och tunnbindarna i Böckaregränd. Namnet kommer av det tyska "böckare" eller bödkare som betyder tunnbindare.