En del av oss reagerar mycket kraftigt när vi varit utsatta för en allvarlig händelse, medan andra inte alls visar samma starka reaktioner.
Reaktioner
Akut reaktion
Första tiden efter en händelse har många en känsla av overklighet. Det som inträffat känns ofattbart, en upplevelse av tomhet är vanlig. Det kan vara svårt att komma ihåg delar av det som hände.
Kroppslig reaktion
Det är också vanligt med kroppsliga reaktioner som darrningar, svettningar, huvudvärk, yrsel och svimningskänsla, aptitlöshet, matthet, spänning och muskelvärk.
Minnesbilder
Lång tid efteråt kan det hända att man återvänder till händelsen i tankarna, vare sig man vill det eller inte. Minnen, inre bilder eller lukter kan förefalla så verkliga att man får en känsla av att vara tillbaka i händelsen. Påträngande och obehagliga minnesupplevelser kan återkomma både i vaket tillstånd och i drömmar.
Inre oro
En stark inre oro och känsla av sårbarhet är vanligt, och dessa känslor kan under en lång tid bli starkare och mer plågsamma när man i minnet återupplever det som har hänt. Oron kan leda till att man blir rastlös, får svårt att sitta stilla och får svårt att koncentrera sig på andra saker. Man kan bli mer lättirriterad än vad man brukar vara, eller få svårt att överhuvudtaget företa sig någonting.
Katastrofkänsla
Oron efteråt kan också visa sig i att man blir rädd för att en ny katastrof eller allvarlig händelse ska drabba en själv eller familj och vänner. Man kan känna en ökad vaksamhet så att man rycker till vid "minsta ljud".
Sömnproblem
Det kan vara svårt att sova. Plågsamma minnen kan dyka upp och göra sömnen orolig. Hos en del upprepas det som hände i form av mardrömmar. Mardrömmarna kan då även handla om andra hotfulla situationer än den man verkligen upplevt. Dålig sömn leder ofta till att man blir mer lättretlig.
Överlevnadsångest
Om man har förlorat anhöriga, vänner, och andra har skadats och omkommit vid händelsen, kan detta leda till en känsla av skuld och att man inte tillåter sig själv att känna lättnad över att ha klarat sig.
Reaktioner gentemot andra
Ilska och irritation är vanliga reaktioner. Ilskan riktar sig ofta mot närstående. Detta kan i sin tur leda till skuldkänslor. En del människor kan känna ett behov av att dra sig undan och vara ensamma. För andra kan ensamheten kännas svår, eftersom de då blir utelämnade till sina tankar och känslor.
Några enkla råd
Sök hjälp
Ta hjälp av dina närmaste! Då kan du få hjälp under en längre tid. Att dela tankar och känslor med andra hjälper dig att få perspektiv. Du bör respektera att andra människor har olika sätt att handskas med svåra händelser. En del har ett stort behov av att prata, andra vill hantera det på annat vis. De som söker stöd efter en allvarlig händelse klarar sig ofta bättre och återhämtar sig snabbare.
Aktivitet och arbete
Fysisk aktivitet rekommenderas som ett sätt att avreagera sig, men vi är alla olika. För en del är det en fördel att komma tillbaka till skola och arbete så snart som möjligt och återvända till vardagen. Ställ dock mindre krav på dig och din kapacitet den närmsta tiden.
Låt anhöriga läsa detta
Anhöriga eller andra som inte varit med om händelsen kan ibland bli oroliga över hur starka reaktionerna kan vara, eller att de uteblir. De reaktioner som beskrivs kan betraktas som vanliga under den första tiden efter den allvarliga händelsen. Vanligtvis minskar reaktionerna efterhand. Minnena dyker inte upp lika ofta, och de känslor som minnena väcker blir mindre plågsamma och inte så överväldigande som tidigare.
Barn
Prata och lyssna på barnen. De är unika individer som reagerar på olika sätt, och de har inte samma möjlighet att förstå och tolka sina upplevelser. Barn ska först av alla och så långt det är möjligt skyddas ifrån att bevittna otäcka saker.
En god hjälp att hantera vad barn upplevt är att vuxna:
- är tillgängliga för frågor och berättar tydligt om det som hänt
- förstärker känslan av säkerhet
- snabbt återtar vardagens rutiner och normala aktiviteter
- leker eller gör saker tillsammans med barnet
Många av de reaktioner som föräldrar oroar sig för är helt normala i en onormal situation. Det är varaktigheten som ofta avgör om barnen är i behov av extra hjälp och stöd. För barn visar sig ofta katastrofkänslor som klängighet och ökat behov av närhet.
Sök stöd i tid
Reaktionerna kan dock, av olika skäl, bli så starka att man behöver hjälp. Vänta då inte för länge med att kontakta någon. Det kan vara din vårdcentral, företagshälsovården eller psykiatrisk mottagning. Nedan finns en kontaktlista med telefonnummer och adresser som också skulle kunna vara till hjälp.
Kontaktlista – här kan du söka hjälp
- Barnens rätt i samhället, BRIS: 116 111
- BRIS (Vuxentelefon): 077-150 50 50. Alla vardagar 9-12.
- Rädda barnen: 08-698 90 00
- Brottsoffer- och kvinnojouren sydöstra Skåne: 0411-78377
- Jourhavande medmänniska (kl 21-06): 08-702 16 80
- Jourhavande präst (kl 21-06): 112
- MIND – Självmordslinjen: 90101
- Social Omsorg (dagtid): 0411-57 70 00 (kommunens växelnummer)
- Social jour (kväll, natt och helg): 112 (SOS Alarm kopplar vidare)
För dig som vill läsa mer
Vårdguiden 1177, www.1177.se, sök på ”kriser”.
Information om kommunens ansvar för att erbjuda stöd vid en allvarlig händelse eller kris som drabbar hela samhället.